På längden vid Rundemellen

img-20190122-wa0021

IMG-20190122-WA0014.jpg

 

IMG-20190122-WA0003.jpg

img-20190122-wa0009

img-20190122-wa0022

Kalla fina spår och inte ett folk så långt ögat kunde nå. Perfekt.

Advertisements

Idag fick Beitostölen ett nytt ansikte

Raudalens nya Japan runt knuten

img-20190115-wa0007

I stort sett helt ensamma på en bergssida med en gammal knapplift som är lite bråkig men som ändå tar en fort upp. Långa branta backar med ett par cm ny fluff på

img-20190115-wa0002

Känslan av att befinna sig i ett system som är lite bortglömt. Slippa långa liftköer, få hela backarna för sig själv utan stress tills liftarna stänger om man så vill. Hade lätt kunnat ta den här dagen på repeat ett par gånger om.

Raudalen blev just min topp 3 liftburet. Heiligenblut också förstås.

Det är de nya snöfallen som får igång peppen! ☺

20190115_143244

Min snygga glada snöman !

Tillbakablickar som är fina

Minnena som är starkast är de gånger som vinden piskade och hundarna ville vända hem. När solen värmde en stund emellan åt för att sedan lämna som om den aldrig hade varit där.

IMG-20180406-WA0035

IMG-20180406-WA0040

IMG-20180406-WA0005

När utsikten varit så slående att man tror att allt är en enda stor dröm och när ska man vakna.

IMG-20180408-WA0024IMG-20180408-WA0036.jpg

När man har hittat nya puderhålor och timingen verkligen är på din sida.

IMG-20180421-WA0030

Säsongen har just börjat och vi har hela kakan framför oss. Hoppas på minst lika många fina turer framöver.

IMG-20181214-WA0002

Helgelandskusten, Beitostölen och ett ställe som heter Beiarn.

Tiili, för klok för sitt eget bästa

IMG_2009

Foto: Emine Lundsten

Hon är vacker. Med hennes klarblå ögon gör hon en snabb analys på ca 3 sekunder och sedan vet hon exakt vad vi tänker och känner just då. Eller vad vi i sekunden senare har planlagt att göra. Den där kontakten är otroligt fascinerande men det är inte alltid det är till sin fördel. Som idag.

Tiili sliter med ett sår på benet efter en senaste fight mellan tikarna. Hon vill inte sluta slicka, men hon gör det bara när ingen ser. Imorse fick jag nog och tänkte spraya med en spray som luktar tjära, som dels av lukten och smaken gör det opassligt att slicka men också förhindrar infektioner.

-Godis! Ropar jag, för att jag vet att hon 99% av alla gånger kommer ut från sitt hus då. Men inte när hon såg att jag håller en flaska i andra handen. Det är helt omöjligt att få henne att vilja komma ut ur huset, Så jag tvingas spraya hennes ben i hennes hus. Detta uppskattas absolut inte. Men hon gör ingenting annat än att se på mig med total uppgiven blick. Hon är alltid snäll.

Nu vet jag att det dröjer inte många sekunder förnsen Tiili måste lösa situationen på nytt då det luktar tjära i hundhuset, så kan hon inte vara där längre. Hon vet att jag ser henne från köksfönstret när jag äter frukost (för att hålla koll på att hon inte slickar)

När jag satt mig till ro kutar hon snabbt över till ett annat hundhuset där hon vet att jag inte kan se henne från fönstret.

Jag tvingas gå ut och lägga på henne en krage för att såhär kan vi inte hålla på dag ut och dag in. Såret måste få läka. Hon blir i ännu större förtvivlan och ber mig ta bort den ögona bums. Då är det på ett villkor. Tratten av om jag får ha dig under uppsikt. Tiili springer snabbt iväg från otrygghetens situation till det trygga och lägger sig på hennes hustak. Nu kan jag ha koll från fönstret och hon slipper ligga i huset där det uppenbarligen finns rester av lukt från tjära. Nu har vi kompromissat. Men hon är inte nöjd. Hon visar med hela sitt kroppspråk att nu är troligtvis hela den här dagen förstörd på grund av  det här.

Med den här damen gäller det att hela tiden ligga steget före. För hon räknar ut dig på hela tre sekunder. Ibland bestämmer hon sig att bara vara husses flicka, och Ja, då är det bara så.

Hon är en eldsjäl och mycket speciell och man må hela tiden hitta de rätta knapparna i kommunikationen. Gör man det, ja då är livet helt fantastiskt.

Roadtrip SeptemberKlättring

Idéerna var många innan vi bestämde oss för att börja vår mini trip till Stryn-Beachen. Vi hade 3 dagar på oss. Aktivitetspeppet var laddat.

20180909_083648

Klätterutrustning, cyklar, skidor, snowboard och hela Larhol gänget packade in i bilen och sen var vi äntligen  på väg. Härlig känsla när alla, inklusive allt man faktiskt behöver rullar iväg mot nya äventyr och platser. Övertygad om att hundarna också diggade känslan. De verkar älska livet på framfart.

1190263

1190205.jpg

Timmarna rusar iväg när man sysslar med klättring. Dagen på beachen blev trevlig med överhänget som skydd mot regnet. Approachen är relativt lätt med hundar och bara ca 3 minuter från parkeringen. Vi klättrade till sen kväll. Kl 20 styrde vi mot byn till Niklas syster Mikaela och kall öl.

 

 

 

1190126

De två sista dagarna besökte  vi totalt fyra och ett halvt klätterfelt. Vi for till Gloppen – Varbufjellet och Sagefloten.

Varbufjellet hade tung klättring, svagt överhängande klippa med ca 65 fästingar fördelat på 4 hundar under en timme vid klippan. Så vi bestämde oss en timme för sent för att byta ställe. Sagefloten erbjöd fin klättring med lätt approach och flera lätta rutter med tätt bultat, bra om man ska lära sig ledklättra.

 

 

20180909_134206

Sista dagen när vi trodde vi skulle ha som mest tid vid klippan i det omtalade området Kvam blev det från början inte helt som vi hade tänkt oss. Det ösregnade och vi fick ändra planerna efter en approach i rörig brant terräng. Vi styrde motLæerdal och hemmåt. Hann göra ytterligare en vanskelig approach med cykel och igen fick vi vända, denna gång halvvägs till klippan. Med fyra huskyn får man välja sin klätterklippa noga. Där det är barnvänligt är det också hundvänligt.

11902421190258

Sista stället, Ljøsne var fantastiskt fint. Fin sva klättring och spännande rutter med fin utsikt. Hit kommer vi tillbaka.

1190288

 

 

Inte ovanligt att Nicke får dunka upp bilen för det ena och det andra. Lyckligtvis kom vi hem den här gången också 😉

20180909_103150

Loms bageri har hittills kanske världens godaste bullar

20180908_110402

Under den här resan har vi besökt tillräckligt många klippor och gjort ännu fler tappra försök. Skam den som ger sig & den som väntar på något gott väntar alltid för länge.

20180908_173223

20180910_184337

Klättring Bitihorns (1607möh) sydost sida

3/9 klättrade vi, efter en tanke som slog Niklas i början på sommaren, att ge oss själva ett försök till att klättra traditionell multipitch upp för Bitihorns sydost sida. Min första tanke på det var att det  kändes något skrämmande.

Totalt gjorde vi ca 150 meter klättring på 6 pitchar, 9 timmar och 500 höjdmeter senare var vi tillbaka vid bilen.

IMG-20180905-WA0000

Denna typ av klättring var helt ny för oss som ett team, vi hade endast övat på det praktiska innan. Niklas ledklättrade och jag följde efter. Största delen av klättringen såg vi inte varandra men kunde alltid kommunicera.

IMG-20180904-WA0043

Allt gick riktigt bra. Trötta i kroppar och knoppar minns jag allra mest nu efteråt hur sjuuukt skönt det kändes när vi kom upp till toppen i en sagolik solnedgång.

IMG-20180904-WA0039

IMG-20180904-WA0011

Ett klätteräventyr som psykiskt och fysiskt ger och tar på olika sätt. Själva klättringen kunde vi fint hantera, men det är också minst lika viktigt att hålla nerver och lugnet i styr när hjärnspökena smyger sig på om att vi är på en plats där vi aldrig varit innan och inte alls vet hur det ser ut bakom nästa hörn. ‘Kommer verkligen utrustning och standplatser att hålla. För att inte tala om de lösa stenar att akta sig för som då och då faktiskt föll från toppen eller lossnade under ruttens gång. Dessa tankar slet jag med mer eller mindre under dessa 9 timmar blandat med härliga känslor. Mest förtjusande, annars borde jag inte ha befunnit mig där från första början.

IMG-20180904-WA0036

Ett äventyr som kräver respekt för vad man håller på med, men som också är en vane sak på en bra nivå. En erfarenhet rikare på mycket och inte minst teamwork. Mycket stolt över Niklas som var så modig att leda oss hela vägen men också över oss för att vi gjorde det så jäkla bra tillsammans.

Gissa om det  var härligt att se hundflocken när vi kom hem igen.

20180903_193857